Teamet märker när du ser dem

Berättelsen nedan är påhittad men typisk. Elin finns inte, och inte heller hennes chefer. Den bygger på sådant som medarbetare i socialtjänsten ofta beskriver, och den är skriven i hennes röst.

Jag skriver mest om ledarskap från chefens stol. Den här gången vill jag byta plats och låta en medarbetare berätta. Efter berättelsen kommer mina egna tankar.

Elins berättelse#

Jag har varit socialsekreterare i sju år, och jag har haft fyra chefer. Jag tänker mest på två av dem.

Den ena hade alltid dörren öppen. Det sa hon på varje arbetsplatsmöte, och det var sant, dörren stod öppen. Men när jag knackade på satt hon med telefonen i handen och svarade på mejl medan jag pratade. Hon sa "mm" på rätt ställen. Efter ett tag slutade jag knacka. Jag löste det själv, eller frågade en kollega.

Jag tror inte att hon var en dålig människa. Hon hade för mycket att göra. Men jag kände mig osynlig i tre år, och det märktes på mig. Jag blev tystare på mötena. Jag slutade komma med förslag.

Den andra chefen kom för två år sedan. Det första hon gjorde var att boka en halvtimme med var och en av oss. Hon frågade vad som fungerade och vad som var tungt. Hon skrev ned vad jag sa.

Tre veckor senare, i korridoren, frågade hon om det där ärendet jag hade nämnt, familjen där pappan inte ville släppa in oss. Hon kom ihåg det. Jag minns att jag blev förvånad.

Det är småsaker. Hon märker när jag är tyst på ett möte och frågar efteråt, inte inför alla, hur det är. När jag har gjort något bra säger hon vad det var. Hon sa till exempel att jag hade hittat ett sätt att prata med en pappa som fick honom att stanna kvar i samtalet, när han hade gått ut ur två möten innan. Hon sa det på arbetsplatsmötet, med mitt namn.

Hon frågar vad vi tycker innan hon beslutar saker som rör oss. Hon gör inte alltid som vi säger. Men hon berättar varför.

En gång missade jag en tidsfrist i en utredning. Jag var säker på att jag skulle få en utskällning. Hon sa: "Det här blev fel, och det måste vi rätta till. Vad behöver du för att det inte ska hända igen?" Sedan gick vi igenom min ärendelista tillsammans, och jag fick lämna ifrån mig ett ärende.

Jag har lika mycket att göra nu som förut. Kanske mer. Men jag går inte hem med samma klump i magen. Jag säger vad jag tycker på mötena igen.

Det jag tar med mig#

Jag skrev Elins berättelse för att den samlar något jag har hört medarbetare beskriva på olika sätt. Hennes andra chef gör för övrigt det jag föreslår i Brev till dig som blev chef i fredags. Det är vardagliga saker hon beskriver: att bli ihågkommen, att få beröm som är konkret, att vara med innan beslut fattas och att ett misstag hanteras så att ingen tappar ansiktet.

Det finns forskning som pekar åt samma håll, även om den bygger på samband och inte kan visa orsak.

I en undersökning med 25 285 anställda var erkännande den av de studerade faktorerna som starkast hängde ihop med engagemang i arbetet. En stor metaanalys om ledarskap och medarbetares psykiska hälsa fann att både relations- och uppgiftsinriktat ledarskap, och en god relation mellan chef och medarbetare, hängde ihop med bättre psykisk hälsa hos medarbetarna, och att destruktivt ledarskap hängde starkt ihop med sämre.

Närmare oss finns en enkät med 309 socialsekreterare i Stockholms län. De som upplevde sin närmaste chef som stöttande skattade sin roll som tydligare och rollkonflikterna som färre. Det är en undersökning vid ett tillfälle, så den säger inte vad som kom först.

Elin säger att hon började prata på mötena igen. Det stämmer med vad forskningen om inkluderande ledarskap beskriver. En metaanalys av 105 urval fann att inkluderande ledarskap hängde ihop med bland annat att medarbetare säger vad de tycker, och att psykologisk trygghet var en av fem mellanliggande faktorer som fick stöd. Även här handlar det mest om samband.

Att se någon tar mindre tid än man tror#

Jag tror att många chefer underskattar hur lite som behövs, och överskattar hur mycket tid det tar. Elins andra chef gjorde ingenting märkvärdigt. Hon skrev ned vad folk sa och läste det igen, sa vad hon hade sett när någon gjorde något bra och frågade innan hon bestämde.

Om du vill pröva något redan den här veckan: välj en medarbetare som du inte har pratat ordentligt med på ett tag. Fråga om något som hen har berättat för dig tidigare. Lyssna på svaret utan att titta på telefonen.

Det kräver att du vill höra svaret, och det märks om du inte vill det.